deserveit

Sitter och kollar runt på Google och ibland så kan det ju vara lite kul att söka på sitt eget namn.

 

Det får än verkligen att tänka till.. hur mycket som har ändras på några år..

Helt fantastiskt, är grymt stolt över mig själv som lyckats åstakomma så otroligt mycket!

Och är evigt tacksam för alla som har funnits där och stöttat mig under dom åren det

var kämpigt fast man inte alltid ville erkänna det själv.

Har alltid varit en sån person som vill hjälpa andra men inte velat ha hjälp själv!

 

Alla har vi en tid i livet då man inte mår något vidare..

Min var värst när jag var 14-16 år.

 

Under den tiden så hade jag en hel del extrema "stilar"

När folk frågade mig vem/vad jag var så sa jag alltid - Jag är svartrockare!

Jag glömde bort mig själv, gömde människan bakom stilen, Alexandra vem var hon?

Stilen funkade som en skyddsmekanism, jag hade en mask för ansiktet..

Jag kände mig trygg, säker..

Folk tyckte att jag såg läskig ut och vågade därför inte prata för mycket med mig

och det passade utmärkt för mig för då behövde jag ju inte ta tag i problemet.

Jag kunde låta det rulla på bara..

Min familj försökte många gånger prata med mig men jag var

inte mottaglig då. Jag ville inte ha hjälp, jag ville inte inse vad problemet var.

 

Har många gånger funderat på hur det blev så att man skaffade sig en så

extrem stil..

Och de svar jag har är att jag var trött på den stämpel

jag fick när jag flyttade ut på landet när jag var liten

och bodde i ett litet samhälle med familjen.

I skolan från när jag var 6 till 12 år så var jag känd som

Henne kunde man mobba, henne kunde man trycka ner, henne kunde man be om tjänster..

Jag har alltid älskat att prata om mina små syskon för jag är jävligt stolt

över dom alla!

Så man fick ständigt svara på frågor om varför min bror var anourlunda.

Han har Autism - Vad är det, varför, varför.. Ständiga frågor.

Jag har absolut inget emot att prata om Autism, jag svarar fortfarande på

frågor jag får av olika människor än idag.

Men när jag var liten så blev det inte till slut bara frågor,

det blev kommentarer, retandes, glåpord.

Och i början så sa jag till föräldrarna, lärarna..

Men barn kan vara elaka.. Man blev ju då kallad skvallerbytta så då var man

istället tyst, man sa att allt var bra istället..

 

(Bild på mig när jag var ungefär 5 år)

 

Så när man väl började 7:an så trodde jag för ett ögonblick att allt skulle ändras,

bli bättre.. men icke!

Tankarna började vandra och man började fundera hur man skulle få ett slut på allt.

Jag skaffade "stilen" så jag kunde gömma mig.

 

När man mår piss så förfallar ju mycket annat runt omkring.

Jag hoppade av 8:an och började på en skola som inriktade sig på

att det skulle vara en mindre klass och bara läsa upp kärn ämnena för att lyckas komma

in på gymnasiet.

 

När jag började högstadiet så var man inte särskilt självsäker.

Jag såg mig alltid som ett typisk G-barn, kunde bara få G i betyg men aldrig högre..

Men sen när jag väl fick mer stöd och fick uppmuntran av lärarna på den nya skolan som jag började

i 9:an så insåg jag snabbt att jag aldrig varit dålig i något ämne..

Jag behövde bara lära mig att TRO på mig själv!

 

När jag skulle börja gymnasiet så fattades det 10 poäng för att komma in på

Omvårdnad så fick gå på IV ett år och det var även de året som jag för första

gången blev godkänd i Engelska.

Kommer ihåg känslan än idag, så underbart det var!

 

När nu livet kändes som ett pussel.. alla bitar började falla på plats

så kände jag att jag ville hjälpa till, vara en förebild för barn och ungdomar som hade

det kämpigt.

Skänka dom hopp. Att hur illa livet än känns så finns det alltid en väg ut.

Man behöver rätt människor runt sig som faktiskt bryr sig om än och man

behöver TRO PÅ SIG SJÄLV!

 

Mina gamla lärare från 9:an kontaktade mig om jag ville vara med i tidningen

och tv och prata ut om allt.

Jag ställde upp!

 

 

 

 

Har även varit med i repotage i radion + en undersökning som en grupp

från en högskola anordnade.

 

 

 

Nu när jag kollar tillbaka på hela den tiden, hur man var, hur man mådde..

Att när man själv mår dåligt så mår omgivningen omkring än dåligt också.

Men det har varit en lång väg och man har lärt sig otroligt mycket på denna resa.

 

- Folk som försöker trycka ner dig är i grund i botten osäkra själv.

- Jag kan nu känna mig vacker med minimalt smink, förut tyckte jag var ful

om jag inte hade ett ton smink. Men som sagt så är smink fortfarande en passion

så det är fortfarande kul att testa sig fram och leka med sminket ;)

- Man behöver inte skydda sig bakom någon stil, det räcker med att DU är DU.. de är vackrast så!

- Folk är rädda för de som dom inte förstår sig på och hanterar och säger saker på fel sätt

så att man blir sårad.

- Mår man dåligt? Våga berätta det.. du är inte ENSAM!

- Våga vara stolt över dig själv, streck på dig och TRO PÅ DIG SJÄLV!

 

 

Jag kan nu säga att jag älskar livet nu, när man väl uppskattar

livet och ser alla möjligheter så blir allt så mycket roligare! :D

Jag ler åt livet och den framtid som väntas, allt är möjligt bara man ger sig fan på de!

 

Två saker som jag har åstakommit de senaste året är att

sluta röka - Jag rökte under 8 års tid och har nu fakitskt varit helt rökfri i snart 1 år.

Jag har vågat tagit ut 3 av 5 piercingar efter att jag har haft dom i nästan 10 år.

Jag ansåg förut att jag inte passade att vara utan dom, det såg för tomt

ut i ansiktet men nu känns det så mycket bättre - Känner mig konstigt nog fri.

JAG KLARAR ALLT OCH DET GÖR NI OCKSÅ.

 

 

Så lova mig det eller lova er själva..

TRO PÅ ER SJÄLV!

Den meningen har hjälpt mig mycket under åren.

 

Jag älskar min underbara Älskling - Har aldrig träffat någon som dig, så unik, You Rock My World <3

Jag älskar min fantastiska familj - Finns inga som är så starka som mina föräldrar och syskon, änglar

är vad ni är hela bunten <3

Jag älskar mina vänner - Under årens lopp så har man verkligen lärt vilka som är sanna,

jag finns för er som ni finns för mig, Tack <3

 

Kärlek till er och till käraste sötnosarna Ida & Zoey :D

Älskar er alla ♥